Sagas första tand och massa sjukdomar
Hej hej!
Efter två hemska veckor för mig och mamma och pappa har något roligt hänt. Min första tand tittade ut igår 20 mars. Jippie. Nu är jag äntligen normal. Mamma och pappa var nog lite oroliga där. Nu är det bara krypa som de försöker få mig att sätta igång med, men jag trivs så bra sittandes på golvet så det får de minsann vänta på ett bra tag. Dessutom, så fort jag springer runt i min gåstol så springer mamma efter för att jag inte skall slänga ut pappas alla skivor på golvet till exempel. Eller häromdagen när jag fick fatt i två rosa värmeljus och skulle precis smaka på något roligt svart som stack upp - då kom mamma skrikandes och ryckte det ifrån mig. Det är klart att jag inte vill krypa. Jag skulle ju ha mamma i hasorna hela dagarna. Nä då sitter jag hellre stilla med mina leksaker för då kan mamma pusta ut och låta mig vara ifred ett tag.
Nu är jag äntligen frisk. Det började den där veckan efter Sälen när mamma och jag var på öppna förskolan. Då började min näsa å rinna. Sen till helgen försökte jag visa å dra i mitt öra flera gånger och jag grät och grät men mamma och pappa bara tröstade och vaggade mig och gav mig alvedon så jag kunde somna. På söndagen så kinkade jag ur helt å då fattade mamma att det inte stid rätt till för då åkte de iväg till sjukhuset med mig. Å så rätt jag hade - Öroninflammation vid 9 månaders ålder. Suck sa mamma som var öronbarn, inte skall det väl börja så här tidigt. Hem igen med en hemsk pencillin, kåve penin. Pappa hade en otäck spruta som han tryckte in i munnen och fick in den äckliga sörjan i min mun. Jag skrek och skrek och kastade huvudet in ich ut i stolen men de höll fast mig båda två och sen orkade jag inte hålla emot mer så de vann. Fy va det smakade. Jag försökte kräkas upp så mycket jag kunde men det mesta var redan på väg till magen. Och näsan den rann och rann och de sprang med toarullar och torkade och torkade. Jag blev förbannad. Rör inte min näsa försökte jag säga med hela mitt kroppspråk, men de fattar ju ingenting som vanligt.
Sen var det hela nästan över, men då kom en förkylning.. igen och en ögoninflammation på det. Så helgen därpå fick mamma och pappa åka in till akuten för när jag vaknade vid kl 01 på natten hade jag 39,5 graders feber och hostade och hostade och grät och grät. Men när vi kom till sjukhuset då var det 25 andra barn med samma symptom före i kön så de sa att vi skulle få sitta hela natten å det ville inte jag så då började jag skratta och busa och verka mer frisk. Så vi åkte hem och sen sov jag bättre. På söndagen så var jag feberfri och nu är jag nästan helt frisk och en tand har tittat upp mitt i allt det här. Den kan ha kommit tidigare, mamma å pappa har ju inte haft så mkt fokus på mina tänder mitt i allt. Å stackars pappa har oxo vart sjuk. Mamma var trött för hon fick ju ta hand om mig hela tiden och när pappa kom från jobbet ville han bara sova, men då ville mamma gå ut å gå eller jogga. Mamma fick såklart sin vilja igenom, hon verkar alltid få det.
Nu är hela familjen frisk i alla fall och till helgen får vi besök av kompisar till mig. Tant Pernilla och farbror Jnas, tant Kajsa och farbror Jimmy och farbror Fredrik. Skall bli jätteroligt å träffa dem och busa runt. Mamma hoppades på tant Hanna och farbror Johan också, men det är bara 3 veckor kvar till min nya kompis skall komma ut ur Hannas mage så de ville inte lämna Växjö. Annars hade jag tänkt o visa dem hur stor jag blivit.
Nu skall mamma och jag sova en stund. Ha det bra allihopa. Kram kram från lilla mej.
.Saga
Efter två hemska veckor för mig och mamma och pappa har något roligt hänt. Min första tand tittade ut igår 20 mars. Jippie. Nu är jag äntligen normal. Mamma och pappa var nog lite oroliga där. Nu är det bara krypa som de försöker få mig att sätta igång med, men jag trivs så bra sittandes på golvet så det får de minsann vänta på ett bra tag. Dessutom, så fort jag springer runt i min gåstol så springer mamma efter för att jag inte skall slänga ut pappas alla skivor på golvet till exempel. Eller häromdagen när jag fick fatt i två rosa värmeljus och skulle precis smaka på något roligt svart som stack upp - då kom mamma skrikandes och ryckte det ifrån mig. Det är klart att jag inte vill krypa. Jag skulle ju ha mamma i hasorna hela dagarna. Nä då sitter jag hellre stilla med mina leksaker för då kan mamma pusta ut och låta mig vara ifred ett tag.
Nu är jag äntligen frisk. Det började den där veckan efter Sälen när mamma och jag var på öppna förskolan. Då började min näsa å rinna. Sen till helgen försökte jag visa å dra i mitt öra flera gånger och jag grät och grät men mamma och pappa bara tröstade och vaggade mig och gav mig alvedon så jag kunde somna. På söndagen så kinkade jag ur helt å då fattade mamma att det inte stid rätt till för då åkte de iväg till sjukhuset med mig. Å så rätt jag hade - Öroninflammation vid 9 månaders ålder. Suck sa mamma som var öronbarn, inte skall det väl börja så här tidigt. Hem igen med en hemsk pencillin, kåve penin. Pappa hade en otäck spruta som han tryckte in i munnen och fick in den äckliga sörjan i min mun. Jag skrek och skrek och kastade huvudet in ich ut i stolen men de höll fast mig båda två och sen orkade jag inte hålla emot mer så de vann. Fy va det smakade. Jag försökte kräkas upp så mycket jag kunde men det mesta var redan på väg till magen. Och näsan den rann och rann och de sprang med toarullar och torkade och torkade. Jag blev förbannad. Rör inte min näsa försökte jag säga med hela mitt kroppspråk, men de fattar ju ingenting som vanligt.
Sen var det hela nästan över, men då kom en förkylning.. igen och en ögoninflammation på det. Så helgen därpå fick mamma och pappa åka in till akuten för när jag vaknade vid kl 01 på natten hade jag 39,5 graders feber och hostade och hostade och grät och grät. Men när vi kom till sjukhuset då var det 25 andra barn med samma symptom före i kön så de sa att vi skulle få sitta hela natten å det ville inte jag så då började jag skratta och busa och verka mer frisk. Så vi åkte hem och sen sov jag bättre. På söndagen så var jag feberfri och nu är jag nästan helt frisk och en tand har tittat upp mitt i allt det här. Den kan ha kommit tidigare, mamma å pappa har ju inte haft så mkt fokus på mina tänder mitt i allt. Å stackars pappa har oxo vart sjuk. Mamma var trött för hon fick ju ta hand om mig hela tiden och när pappa kom från jobbet ville han bara sova, men då ville mamma gå ut å gå eller jogga. Mamma fick såklart sin vilja igenom, hon verkar alltid få det.
Nu är hela familjen frisk i alla fall och till helgen får vi besök av kompisar till mig. Tant Pernilla och farbror Jnas, tant Kajsa och farbror Jimmy och farbror Fredrik. Skall bli jätteroligt å träffa dem och busa runt. Mamma hoppades på tant Hanna och farbror Johan också, men det är bara 3 veckor kvar till min nya kompis skall komma ut ur Hannas mage så de ville inte lämna Växjö. Annars hade jag tänkt o visa dem hur stor jag blivit.
Nu skall mamma och jag sova en stund. Ha det bra allihopa. Kram kram från lilla mej.
.Saga
Kommentarer
Trackback